MYCKET!!!

Nu är det länge sedan som jag skrev sist! (Av någon konstig anledning så börjar jag alltid med liknande mening, men oftast så är det sant). Men riktigt på sant så har jag inte skrivit på länge och massor har hänt! Jag har flyttat till Finland, min pojkvän kom hit på besök i typ 10 dagar. Vi såg Österbottens finaste sidor och vi förlovade oss. Idag har vi varit förlovade i 2 veckor och en dag och vi har varit ihop i 5 månader och 3 veckor. Och så har jag börjat i en ny skola. Så det var mycket på en gång.

Jag kommer ihåg för kanske 4 månader sen så var jag lite rädd för allt som skulle hända denna sommar. Det var liksom lite för mycket för mig. Men jag hade ingen aning om förlovningen! Och så såg jag inte så mycket fram emot att vara borta från J. Där emot så var jag väldigt ivrig på att få börja i en ny skola där jag skulle bli praktiskt och kreativt utmanad. Ja, och så få bo i min egen lägenhet. Det var lite speciellt de.

Men nu ska jag gå och laga mat. Jag blev utstängd från skolan så att jag missade kvällsmaten. :(

Studenten och släktbesök

YAAAAAYYYYYY!!!! Jag är STUDENT!!! Är ganska nöjd med mina resultat, men jag känner att jag kunde ha gjort bättre (fick underkänt i matte och historia).
Den stora dagen började tidigt. Typ 6:30, och vid 8 tiden skulle jag vara vid Ns för frukost med de andra tjejerna i klassen. 9:30 gick vi till skolan och sjöng några svenska sånger med klassen och sen var det dags för att gå till ceremonin. Ceremonin gick bra, jag ramlade inte i trappan eller snubblade på klänningen. Hade bara lite svårt för att hålla mig för skratt för att kille som satt bredvid mig höll på att skämta hela tiden (han sprang inte i alla fall upp och kysste rektorn som en elev gjorde på syrrans student).
Själva firandet har gått bra fast alla gäster kom inte. Alla tyckte om smörgåstårtan men tyckte mindre om champagnen och chipsen. Jag fick massor med pengar och presenter (sitter ännu och väntar på några gåvor av folk som inte kom till festen).
Min faster och hennes familj var med oss och firade. fast det blev inte bara firande för dem. Vi åkte faktiskt till Walibi första dagen som de var här. Men olyckligt nog så blev min faster sjuk och spydde som en immigrant på Atlanten. Som tur var så var det bara en dag som hon var sjuk och kunde vara med oss under festen.
Så till sist så blev det en lyckad vecka.

PS. Bilder kommer senare.

Air Bags

Här om dagen så fick jag veta att i vissa länder så används "Air bags" som ett fulare slang för bröst. Alltså air bags som poppar ut när man är i en bilolycka.
Men det var inte de air bagsen som jag tänkte på först. Jag tänkte på air bagsen som poppar ut när det är för lite syre i flygplan.

Föreställ er att ni sitter i flygplanet. Flyget ska snart starta och så hör du en skramlande röst i högtalarna som säger: "In case of lack of oxygen in the cabine, air bags will fall down in front of you. Place it over your mouth before helping others and breath normally through your nose."

Trevlig flygresa!

Sommar vädret är här!

Ja nu är det varmt! Typ 25 grader i skugga. Sol, sol, sol och mera sol. Svaga vindar. Ooh, vad jag njuter. Men i solen är det lite svettigt.
Speciellt svettigt är det när man har en långärmad skjorta på. Början av den här veckan hade jag nämligen muntliga examens prov och då ska man vara lite finare klädd. Så jag svettades i långärmad skjorta och svarta byxor. Okay, på onsdagen hade jag en kjol på mig som flög upp hela tiden. Smått pinsamt, men, men... Som tur var så blåser det inte inomhus i alla fall!
Att stå i kö under gassande sol är också ganska svettigt har jag märkt. Igår var jag och Juraj till Walibi och vi fick stå i kö ganska mycket. Grejen var den att det var EXTREM mycket människor där! Hjälp vad mycket folk det var där! Vi fick stå typ 2 timmar sammanlagt i kö. Jag åkte bara 4 attraktioner tror jag...
Nu fick jag instruktioner av mamma att jag måste stänga alla fönster och dra för gardiner i vardagsrummen. Annars blir det bara för hett här. Man borde ha fönstren öppna på nätterna så att man får någonslags luft i kåken.

Jag inser nu att det är ganska *harklar till* sen jag skrev sist. Men sagt som i mina tidigare blog inlägg så är det här mitt sista år i skolan och jag har haft examens prov= jag har pluggat. Eller försökt att plugga. Flera gånger vill man hellre dra ut hårstråna på bena med pincett, än att plugga (har blivit provat på och tar faktiskt inte så ont som man skulle kunna tro!).
Men nu ska jag dra för gardinerna och stänga fönstren annars dör jag!

Plugga, Examen och Städfynd

Plugga, plugga och plugga är allt jag har gjort de senaste dagarna. Njanå... jag har skrivit 2 examens prov redan. Fördjupad Svenska hade jag på onsdagen. Gick faktiskt bättre än vad jag hade trott! Så jag hoppas att det går bra. Idag hade jag historia. Usch vad svårt det var! Ok, det gick bättre än vad jag hade vågat hoppats på, men det gick ändå skit dåligt! Önskar bara att det kommer inte att förhindra mig från att bli student.
I morgon har jag Engelska. jag behöver inte lära mig så jätte mycket, vilket betyder att jag inte har pluggat över huvud taget idag. Det jag behöver kunna är en bok som jag redan kan och några citat från denna bok. Inte så svårt med andra ord. På lördag har jag bild examen och sen på måndag har jag matte (blää!!). Ja så sen så har jag typ 2 veckors ledigt till mina muntliga examen. Hoppas de går bra! Måste bara plugga, plugga och plugga! *morr* jag tycker det är det ända jag har gjort de senaste veckorna. Jag saknar Juraj! Jag har inte fått spendera så mycket tid med honom på den senaste tiden (han har också slut prov nu). Som tur var så är det inte så lång tid kvar!
Idag efter att jag kom hem från examens provet så började... ja vad gjorde jag? Ehmmm... Jag åt, pratade med syrran och Juraj i telefon, städade... vilket ledde till att jag hittade lite saker som jag sökt efter i år och dagar! Blev lite glad så jag började "leka med dem"... det var inga leksaker... det var ett häfte som jag samlade lyrik i och en CD Ja och så hittade jag en massa sockor! Jag som har undrat vart de tagit vägen.
Med andra ord: Jag är nöjd!

BAC DAY

Äntligen! Den sista dagen i skolan har kommit och varit! Dagen började med att jag var försen till frukosten. Typiskt! Men jag hade ätit lite frukost innan jag for hem ifrån så det var inte så farligt, men i alla fall. Typiskt!
Ja och så fick jag ingen halare. Grejen är nämligen den, under BAC DAY så blir man VÅT! Vi sprutar vatten och smetar in smågrinen med målarfärg och andra äckliga smörjor. Till exempel: rak skum, majonnäs, senap osv. Ja och så har vi en liten pol som vi slänger barnen i. Det ända otrevliga med denna pol är att de blivande studenterna brukar lägga lite äckliga saker i det (förra året hade någon bajsat i polen). Men vanligen så brukar de följa årets tema. 2 år sen när brorsan blev student så hade de ett "djungel tema", dvs. de hade lagt bananer i polen. Det här året var temat "pirater" så... det fanns döda fiskar i polen! TACK GODE GUD FÖR ATT JAG INTE BLEV SLÄNGD I POLEN!
Med andra ord, man vill ha en halare på BAC DAY! Men jag klarade mig ganska bra. Har bara målarfärg i hela ansiktet och i håret.
Efter att alla barnen hade vågat sig igenom vår lilla tunnel till polen var det dags för att städa undan. Tog ganska lång tid för att folk lekte med vatten hela tiden. Trots det så blev vi klara, vilket betydde att vi fick springa i korridorerna och föra massor med oljud! Jag fick låna en tamburin så det var lite extra roligt (har bara lite ont i händerna ännu). Ja och så sprang vi in också i klassrum och ritade på tavlan och i barnens böcker och ansikten. Jätte kul!
Sen, så var det dags för BAC SHOWEN! Svenska sektionen var inte sist som de brukar vara (vi brukar gå i bokstavs ordning, men i år lottade vi). Portugisiska, Baltiska, Finska och Svenska sektionen stod definitivt ut! För orsaker som de inte egentligen förtjänade... Tänker inte gå i detalj, men om ni vill se vad killarna i min klass gjorde så kan ni gå och se på YouTube. Sök på "knäckebröddansen" och klicka på den första hiten. Jag lovar och svär, de de gjorde exakt som i videon! Och de Portugisiska pojkarna hade någonting liknande... men ... inte riktigt... Finnarna och Balterna var roliga som bara den och resten var ok. Det var inte nån som var direkt dålig. Alltså, årets BAC SHOW var bättre än förra årets när de stod bara och hoppade på scenen till nån musik!
Efter BAC SHOWEN hade vi BBQ och fick våra betyg (var ganska nöjd... 71/100% i medelvärde, men det betyder bara 40% till student/slut betyget). Och sen gick vi hem våta, målade, stinkande men glada.

BAAAABYYYYY!!!!

Jag har blivit moster! YAAAAAYYYY!!!! Till en liten pojke! Han heter Hugo! Tycker Hugo är ett så gulligt namn. Tänker bara på det där data spelet med ett troll som hette Hugo och hade trasiga gröna byxor. Har faktiskt aldrig spelat det själv, men mina kusiner hade det. Tror jag... Men i alla fall... BABY!!! Mamman och lilla Hugo mår bra, pappan vet jag ingenting om än... Undrar om han har kramp i händerna för tillfället...

Hick Hack Hosta

Jag har haft nu hosta i typ 2 veckor nu, och den vill inte gå bort! Det känns som om jag har hosta 24/7, vilket är fruktansvärt irriterande när man försöker hålla en konversation med någon. Jag hör nämligen inte vad folk säger när jag hostar. Det är som om jag håller på att koka espresso så fort jag har kommit igång. Igår efter maten fick jag ett så stort "hostanfall" jag började kasta upp en del av kvällsmaten. Trevligt eller hur? Och inte hjälper det mig att hostmedicinen inte biter på mig som den ska och att den är nästan slut! Ja och så har jag lyckats få snuva också när vi var vid Walibi. *Sarkastiskt* YAY!

Jag ska bli moster!

Detta är alltså ett faktum som jag har vetat i flera månader nu, men inte riktigt förstått! Eftersom att jag inte har gått igenom hela syrrans process eller fått vara med om hennes "mood swings" så känns det väldigt oreallistigt för mig att jag ska bli moster. Hur jag än försöker så kan jag inte fatta det. Här om dagen sa Juraj att det är helt underbart att jag ska bli moster! Och så började han prata en massa baby-snack. Liksom, "HALLÅ!" ropar jag till mig själv. "Min pojkvän har fattat att jag ska bli moster bättre än vad jag har!" Jag måst påminna mig själv hela tiden att det kommer att finnas en liten baby i familjen inom ett ett par dagar och att nästa gång jag ser min syster så kommer hon att hålla en liten människa i famnen.
Det är helt obegripligt för tillfället, men jag har en känsla av att när jag och Juraj kommer bo hos syrrans i mer än en vecka så kommer jag att fatta att det finns en liten skrikande unge i huset!

Senaste

Hej igen!
Nu har det varit mycket på gång! Jag har haft min sista hela vecka av skola (HAR BARA TVÅ SKOLDAGAR KVAR!) vilket betydde alltså att jag måste göra allt klart i förra veckan! Jobbigt!
På fredag kväll var jag på födelsedagsfest hos K. Vi spelade BUZZ nästan hela kvällen. Eller... Det var hela kvällen!
Lördag åkte jag och Jurajs familj till Walibi (som är som typ Liseberg eller Gröna Lund i Sverige fast större). Jag köpte ett pass så att jag kan gå så många gånger som jag vill ända tills parken stängs, vilket är i oktober typ. Vi hade jätte roligt hela dagen. Vädret var kanske inte det bästa, men det var roligt i alla fall. Det ända som inte var så roligt var att Juraj tvingade mig att gå på en attraktion som jag inte alls tyckte om! Jag var liv rädd för den så fort jag såg den, men han sa att jag kommer att älska den efteråt. Det gjorde jag inte! Jag var med andra ord piss sur på honom efteråt!
När vi kom hem senare på kvällen tittade vi på Eurovision. Favoriterna var: Island, Danmark, Rumänien, Storbritannien med flera. Norge blev bättre efter att vi hade hört den några gånger...
Söndag tog jag hand om barnen under kyrkmötet. Svin jobbigt! mötet höll på i lite mer än 2 timmar, vi hade inte tillräckligt med mat eller vatten åt barnen och filmerna föll också på att ta slut.
På kvällen var Juraj hemma hos mig igen. Jag fortsatte att utbilda honom i ämnet "filmklassiker" och "filmer som man måst se innan man dör" dvs. vi tittade på Harry Potter 3. Juraj tyckte bättre om den än 2:an, men ettan är definitivt hans favorit hittills. Bra smak enligt min åsikt!

Min pojkvän rockar fett!

Inte är han bara snygg, gullig, rar, omtänksam, snäll och allt det där. Han är begåvad också! I alla fall när det kommer till datorer! I går var han här och fixade och grejade på min dator. Jag vet inte riktigt allt vad han gjorde, men det som jag vet är att jag har lite mer minne på min dator, internet funkar hur bra som helst nu, jag kan printa ut från min dator och jag har Season 1, 2, 3, 5 & 6 av Navy NCIS på min dator nu! (Så när man tänker efter så har jag inte alls mycket mer minne på datorn utan mindre, MYCKET mindre).

Dessutom så har han bestämt sig för att han ska komma till Finland och hälsa på mig i typ 10 dagar! Ska bli hur kul som helst! Men då måste jag komma på saker som vi kan göra. Jag började skriva en lista på historian i dag och jag kom på 15 saker som vi kan göra. Rida, gå ut med Asterix, se på film, äta på min favorit restaurang, ha en villa dag, åka till en vatten park var några av dessa idéer. Men det beror helt på hur syrran och babyn mår för det flesta aktiviteter... Ja och sen så känner jag inte V och K så speciellt bra, så förslag tar jag järna emot!
Och sen har han också funderat på att komma till påsk också när jag har flyttat. Men det får vi se ännu om det blir någonting av...

Ja och så ska han lära sig Svenska! Vilket mamma och syrran är väldigt glada över. (Det är inte som om de inte kan Engelska, utan mer att det kommer att bli lättare för dem att kommunicera på det viset). Jag har redan börjat lära honom lite. I förra veckan fick han ett papper med några svenska ord. Hushållspapper, kniv, gaffel, sked, talrik, stol, bord, sylt burk, senap och smör har han fått i uppgift att lära sig tills nästa gång han kommer till mig! :P Okey, veckan som vi blev ilag fick han också en lista på ca 70 ord, men han har inte lärt sig alla dom ännu. Ja och så... Ja... Jag fick också en sån lista med Slovakiska ord... Men jag har inte lyckats lära mig mer än 10 ord på den listan. (Slovakiska är jätte svårt så jag kommer att behöva ha honom bredvid mig för att få nån slags uppfattning om hur dessa ord uttalas!).

Den deppiga optimisten

I dag är jag deppig, men jag försöker se saker på ett mer positivt sätt. har funkat ganska bra hittills! Det är nämligen så här... Igår skulle jag ha gått på Bac party, men det blev inte till någonting när jag hade 37,7 grader feber på dagen. I stället kom Juraj hem till mig, vilket alltid är roligt! Men vi hade ett litet gräl (som vi redan har rätt upp), så det var inte riktigt som det brukar vara...

Men, det var bra att jag inte gick till Bac partyt för att jag skulle ha haft massor med problem med att äta (eftersom att min hals är så svullen att jag får knappt vatten ner), jag skulle inte alls ha haft det roligt när resten av mina kompisar blev bak fulla och jag skulle ha fryst till döds nästan för att min klänning är inte direkt varm.
Och sen så var det ganska bra också att Juraj och jag bråkade lite, för att nu fick vi det och en hel del andra grejer också upp rätt!

*+/%# [¤$$ dag!

Det är vad den här dagen är, en *+/%# [¤$$ dag! Jag stannade hemma idag för att doktorn sa att jag inte får! Helst så skulle han vilja att jag inte går ut ur huset på en vecka, men det går jag inte med på! Jag har bara 8 dagar kvar i skolan och i morgon ska jag på BAC party som jag inte vill missa! Jag har köpt allt till det (till och med en ny bh)! Men så klart, har jag feber i morgon så far jag inte! ${¤£!
Dessutom så har jag vita prickar (eller rättare sagt, vita fläckar) i min hals som jag bara vill ta bort med någonting! Spelar ingen roll vad det är för värktyg, bara det vita äcklet går bort! Ja och så kan jag också säga att jag har en så svullen hals att jag har problem med att äta och ibland att andas! (Lagom kul att gå på BAC party då!). Men det ordnar sig, jag ska bara ta antibiotika i 10 dagar och så ska jag ta värk tabletter 3-4 gånger om dygnet! Yay vad motiverad jag är!
ja så har jag inte heller gjort klart allt som ska vara färdigt tills imorgon! Jag skulle ha haft hur mycket tid som helst när jag var hemma, men när man är så där på riktigt sjukskriven i en dag så vill man verkligen inte göra läxor, utan man vill bara vila sig och ta det lugnt!
Det ända bra med den här dagen var att Juraj bokade flygbiljetter till Finland.

Dålig bloggare?

Jag har märkt att jag inte är så fruktansvärt bra på det här med att blogga. Jag skriver inte det som händer på dagen, jag skriver det som händer dagen före eller det som hände i förra vecka... (Syrran blev lite irriterad på mig när jag inte hade skrivit på en månad...). Men jag antar att man ska blogga när man vill och när man känner inspirationen för det. Men ändå? Jag skulle kunna skriva så mycket bättre när det hänt samma dag och alla detaljer finns fortfarande i huvudet. Men då kommer jag med min stora fråga: Vad om jag inte har tid att skriva samma dag? Svaret är: Bullshit! Jag har hur mycket tid som helst att skriva blogg! Jag spenderar X timmar framför dator varje dag (mest på facebook) och framför TV! Så tid har jag. Är jag bara lat då eller? Eller är det så att jag bara glömmer bort att jag hade något kul att berätta? Högst antagligen! Eller är det så att jag bara inte har kommit in i det här "bloggnings rutinen"? Men är det en tillräckligt bra ursäkt? Hmm...? Jag menar... jag har nu haft den här bloggen sen Januari ungefär och hittills har jag bara bloggat 20 gånger (detta blir 21:a gånger), så hur mycket säger det om mig som "blogg- författare"?

Första Maj

Dagen började med att mamma och pappa åkte bort för att de hade blivit bjudna till lunch. Så jag stannade hemma. Efter en timmes "me time" kom Juraj. Det var menngen att vi skulle plugga matte, men jag hade glömt matte sakerna i skåpet så i stället så spenderade vi dagen med att se på Harry Potter och de vises sten. (Juraj har aldrig sett Harry Potter eller läst böckerna, så jag tyckte att han behövdes bli utbildad!) Efter filen sa han att han tyckte den var bra och ville se nästa film! Men då hade vi inte riktigt tid för att mamma och pappa kom hem och så började pappa laga mat. Efter maten såg vi på 2 program av TopGear (vi somnade nästan under den andra) och sen var det dags för Juraj att gå hem och för mig att sova. Jag försökte stanna uppe så pass länge så att jag kunde prata med honom i telefon medan han var på väg hem... Det funkade inte riktigt som jag hade tänkt mig...

En halv månad i ett nötskal Del 2

Ok... Jag har äntligen kommit på att jag ska berätta lite om vad som hände under påsk lovet. Fast det inte finns så mycket att berätta.

Först så åkte vi till Tunisien. Det var en ganska trevlig resa, lugn och avkopplande. Vi gjorde ingenting! Vi satt mest vid polen och sola oss (inte för mycket) eller så satt vi och åt eller så sov vi. Det var typ det ända vi gjorde. Ok, på måndagen fick jag rida på stranden när solen höll på att gå ner! Det var jätte roligt! Och jag fick leda gruppen (känner mig lite speciell) och så fick jag galoppera! Fast det inte var något storslaget med det. Men ändå, det var kul!






Vad mer? Ja så blev vi alla sjuka. Jag fick nån konstig matförgiftning och mamma mådde inte heller så bra. Det är alltså de största orsakerna till varför vi inte gjorde något, men mest för att vi var lata! Med andra ord, det finns inte så mycket att berätta om resan.





När jag kom tillbaka till Bryssel var jag nästan varje dag med Juraj.
Söndag var vi till parken.
Måndag var vi till en annan park med hans familj.
Tisdag, kommer jag inte ihåg vad vi gjorde. men jag vet i alla fall att vi träffades på kvällen i TKDn.
Onsdagen for vi och sökte efter en Bac klänning åt mig. Hittade den perfekta klänningen, Men jag köpte den inte då för att jag tänkte att jag skulle se på andra klänningar också innan jag bestämmer mig. När jag hade provat den sista klänning sprang Juraj iväg och köpte en ros till mig! Gissa om jag var förvånad när han gav den till mig, men jätte glad på samma gång! Och sen efter allt så gick vi till hans jobb och jag stannade där tills han slutade.
Torsdag, så såg vi inte alls varandra. För att jag måste ta hand om mamma för att pappa var i Paris.
Fredag, kommer jag inte riktigt ihåg vad vi gjorde... Men jag kommer ihåg att vi åkte till YG efter hans jobb.
Lördag åkte vi och köpte klänningen. och sen till TKD.
Söndag gick hem med mig efter Kyrkan och PT.

Och det var typ de.

Bild 1: Jag på en häst i Tunisien.
Bild 2: Utsikten från mitt hotell. I bilden, en kamel med hatt på.
Bild 3: Jag och Juraj i parken på söndagen efter att jag kom tillbaka till Bryssel.

Var är mitt skåp?

Är den första frågan jag frågar mig så fort jag kommer till skolan. Det var nämligen så att i fredags när de hade "Battel of the bands" i min skola så flyttade de om alla skåpen så att de skulle få bättre plats med folk, så la de inte tillbaka skåpen på rätt plats! Arrg va jobbigt!!! Så det blev bara att söka efter det. Jag sökte förbrillt efter mitt fina skåp ända tills jag var ca 5 minuter för sen till min första lektion. Jag måste gå annars skulle min lärare säga att jag var borta, och de ville jag inte så, jag måste sluta söka och gå till lektionen utan böcker! Hur irriterande var det! Jag frågade till och med en kompis som har sitt skåp ganska nära mig var hennes var. Men det hjälpte mig inte så speciellt mycke.
Dessutom så hade jag glömt bort vilket nummer det var på mitt skåp! Det ända jag kom ihåg var att det började på 12 och att det var på höger sida om Cs. Men det hjälpte mig inte heller så mycket eftersom att jag inte visste heller var Cs skåp var! Morrr!!
När jag kom till min andra lektion förklarade jag situationen åt min lärare och han lät mig gå ner och leta efter mitt skåp! (Han är svensk!)
Efter en liten stunds letande så hittade jag mitt skåp! Mitt kära fina skåp! (Jag har haft det i ca 3 år nu så jag har blivit lite fäst till det).
På vägen upp till klassrummet träffade jag A, som berättade att han hade sett till att hans skåp var på samma ställe som förr, skrattade glatt åt min frustration! MORR!!!

Idag är första dagen på en förfärlig vecka!

Det började redan en 12 tiden på natten. Juraj hade varit hemma hos mig för att plugga matte (var faktiskt mycket roligare och intressantare än när matte läraren "försöker" lära oss någonting). Klo.12 kommer vi på att han har kanske missat bussen och pappa är sur på oss för att han inte åkte tidigare.

När Juraj gick hem gick jag och lägga mig. Skulle bara få ca 6 timmar att sova, men det skulle vara okey. Men det var det inte! Jag kunde inte somna! Jag hade för varmt, för kallt, ont i axeln, ont i baken, ont i armbågen, ont i benet o.s.v. Jag somnade först efter klo. 1 och jag vaknade flera gånger under natten.

30 min innan väckarklockan började pipa bestämde jag mig för att stanna hemma för att vila. Det skulle bli en trevlig dag hemma i sängen! Men så kom jag plötsligt ihåg, jag hade ju bestämt med Juraj att om jag stannar hemma så skulle han komma efter sin sista lektion (klo.10) och så skulle vi plugga mera matte och min kusin från Sverige skulle komma på besök efter 5. Så det vara bara att stiga upp och göra sig redo!

Det räckte inte med att jag var extremt trött när Juraj kom, utan jag håller på att bli förkyld också. Jag hostar och jag fryser som en hund hela tiden. Med andra ord jag var ganska trög när vi skulle plugga matte!

Nu sitter jag här och väntar på att S ska skicka ett medelande så att jag kan gå och hämta henne. Det är något som jag inte ser fram emot Det blåser kallt och det kan börja regna när som helst! HU!

Dessutom så har jag inte gjort klart alla mina läxor och jag har inte börjat plugga till mitt biologi test som jag har på onsdag!

Det här kommer inte att bli en trevlig vecka!

En halv månad i ett nötskal

Ja hej! Nu är det typ 3 veckor sen sist som jag lämnade några rader. Men jag har flera bra förklaringar och orsaker till varför jag inte har skrivit på över en halv månad. Så här kommer vad jag har gjort de senaste veckorna i ett nötskal.

Jo ni förstår, så hade jag massor med läxor till plugget (vilket jag fortfarande har en hel del av).
Sen så fick jag påsk lov och åkte till Tunisien i en vecka (ska berätta mer om det senare).
När jag kom tillbaka till Bryssel så var jag nästan varje dag med min käraste Juraj. (vilket ni också ska få veta lite om, men inte för mycket :P).
Och till sist så började skolan igen och lärarna bombarderade mig med läxor IGEN!!!

Detta är alltså en halv månad i ett nötskal!

Deppig med våta byxbuntar

Det har börjat regna den här veckan. Förra veckan var det jätte trevligt väder. Man fick ett litet hopp om att det skulle kunna bli vår. Solen sken och det blev lite varmare. Men O Nej så fel man kan ha ibland! När solen tittar fram i Bryssel så betyder det bara att det kommer att börja regna snart... Vilket betyder i mitt fall att mina byxbuntar e våta och skorna är fulla med vatten (jag har inte bytt till det nya stuprörs modet ännu och mina skor har sett sina bättre dagar).
Men och andra sidan så ska jag till Tunisien nästa vecka. Ser så fram emot varma, sköna Tunisien. Bara 8 dagar kvar så sitter jag på stranden i bikini med en bra bok! Thank you God!

Vad föräldrar egentligen menar

Jag har märkt att föräldrar (specielt mina) aldrig säger de som de riktigt menar. Extremt irriterande när man vill förstå dem.
Här kommer en liten lista på olika saker de säger och vad de egentligen menar.

"Kan du laga mat?"= Jag är för trött (lat) för att laga mat i dag. Jag lagar mat åt dig varenda dag och har ända sedan du föddes! Det är rättvist om du lagar maten idag. Om du svarar med ett "kanske" eller ett "hmmm", så kommer jag att ta det som om du LOVAT att laga maten i dag.

"När kommer du hem?"= Vilken tid exact hade du tänkt att du skulle komma hem? Blir det senare än klockan 12? Måste jag i så fall komma och hämta dig? Jag skulle inte vilja komma och hämta dig för att jag har jobbat hårt den här veckan och jag vill sova!

"Kan du komma och titta på det här?"= Kom och titta NU!!! Innan det är för sent!

"Kan du komma och hjälpa mig?" Kom och hjälp mig NU, INNAN JORDEN GÅR UNDER!!! KOM FORT!!!

"Sluta prata i telefon nu!"= Sluta genast att slösa på mina pengar!

"Vad ska vi äta idag?"= Jag är för lat för att komma på något att äta, så du får göra det och så skulle det vara trevligt om du också kunnde laga den!

"Har du lagat läxorna?"= Har du lagat läxorna, städat ditt rum, tvättat kläder, lagt upp mina fötter på en stol, och lagat maten som en söt och rar liten flicka?

Den stora dagen började i kaos!

Denna dag, denna 14 mars, var en ganska stor dag för mig. I dag tog jag nämligen mitt svarta bälte i Tae Kwon Do! Nästan 3 års jobb och slit kom äntligen till nytta. Man skulle kunna tro att dagen har varit en lycklig och fin dag. Men då tar ni fel!

Dagen började med kaos och blev inte bättre förren jag hade det svarta bältet på mig. Det var nämligen så att jag hade kommit hem klockan 3 på natten för att jag hade varit och firat Ss och Ns födelsedag. Vilket betydde att jag vaknade klockan 9 någonting på morgonen. Mamma var helt ifrån sig. "Int ska man komma heim så seint på nattä när man har bältes prov dan baket!" fick jag höra MÅNGA gånger i olika variationer från henne.

När jag äntligen hade bestämt mig för att stiga upp en halv timme senare, ringer SR till mig och pratar om vad som kommer att hända under testet och TKD i allmänhet. Vi pratar i kanske en timme eller så. Mamma tappade nerverna helt och hållet med mig och skrek och gastade åt mig att jag måste skriva min uppsats som MR. W ville ha innan provet.

Men så, plötsligt kommer ängeln från himlen, min käraste syster ringer mig och redda mig från vår jobbiga mamma! Hon lugnar ner både mig och mamma. Tack Gode Gud för att jag har en syster!

Efter att jag get telefonen tillbaka till mamma börjar äta frukost och kållade mail. Så fort de var klart ville mamma att jag skulle tvätta hennes hår (vilket jag gjorde), men tiden började rinna ut. Jag hade ännu inte skrivit klart uppsatsen, och jag hade inte lagt på mig kläder eller tvättat mig när det var ca en timme tills att jag skulle vara där. Situationen blev bara värre och värre för varje minut.

Det slutade med att jag skrev klart uppsatsen, åt lunch, tvättade bort gårdagens make upp, la på mig kontakt linserna (glömde att tvätta tänderna), klädde på mig, sökte efter alla saker jag behövde till testet på på lite mer än en timme. Men nu var jag sen. Jag skulle ha varit i bilen en halv timme tidigare! Och vi skulle dessutom plocka upp C på vägen dit. Med andra ord: jag var NERVÖS!

Vi kom till lokalen 5 min innan testet skulle börja och jag hade inte värmt upp mig ordentligt när testet började. Men testet gick bra för mig, gjorde bara några få misstag och jag skadade mig inte heller så farligt mycket Två timmar efter att provet hade börjat fick jag sätta på mig det svarta bältet där det står mitt namn på.

"Mag modell"

I går på bilden fick vi ett nytt projekt. Vi ska nämligen måla något och sedan ha någonslags text i konstverket (Som i t.ex Andy Warhols målning av en tomat såpps burk som ni kan se här till höger).

Nå... vi började fundera på vad vi skulle måla lite gran (de flesta av oss i klassen var inte riktigt färdiga med det förra projektet). S och P kom genast på vad de ville göra. De hade bestämt sig för att ta bilder på magar som de hade skrivit på. De gick genast in på nätet och funderade på vad de skulle skriva på alla dessa magar (de ville ha 50 magar). Tillslut kom de fram till att det skulle stå på latin och att personen i fråga skulle bestämma vilket ord de ville ha på sin mage.

Slut resultatet blev att de tog mig till toaletten och tog bild på min mage där det nu står "celest" (som betyder "himmelsk" eller "himmel lik").

Jag har inte ännu fått bort min nya "tatuering"...

icandy

I går hände det något ganska roligt. Det var nämligen så att min kompis M peta i mig i armen efter gympan och pekade på en av de yngre gympa lärarna. "Titta, där är den där snygga gympaläraren!" sa hon, "Synd att vi inte har honom!". (Av någon konstig anledning så får inte de äldre eleverna de snygga lärarna, utan de fula, medelålders gubbarna med ölmagar). Jag titta åt hans håll och vände blicken tillbaka till vart jag gick innan jag gick in i en dörr.
När jag kommit ut ur byggnaden slog det mig att M har varit med samma kille i snart 2 år, så jag frågade henne vad hon ansåg om att titta på andra män, då svarade hon: "Så klart man får! Det är ju Ögon Godis!" Jag tyckte detta var så lyckat att jag måste berätta det för J. "Eye candy" översatte jag det nya begreppet. J som är data och teknologi geek kom genast på "icandy". Det blev lite mer än lyckat.
Det blev nästan ännu bättre när vi pratade om könhets ideal på religionen och läraren frågade alla i klassen vad vi anser som "vackert" eller "snyggt" (hon måste också säga hennes åsikt). Jag tittade genast på M när det blev min tur och började gapskratta.

Närvös, Hjälp!

I dag är jag NERVÖS!!! Jag har nämligen Tae Kwon Do övnings test för mitt svarta bälte som jag ska få 14 mars. Men idag har jag övnings test. De brukar vara mycket svårare än det vanliga testet och jobbigare. Inte bara fysiskt svårare, utan mentalt svårare också. Vanligt vis brukar jag inte vara så här nervös när det kommer till TKD prov, men idag är annorlunda.
Först så har jag inte tränat så jätte mycket på sista tiden för att jag har haft så mycket i plugget. Med andra ord: jag är ur form.!
Sen så är det svarta bältes provet! Mycket svårare än någonting jag har varit med om förr. Kommer att bli som att vara i militären! Om inte värre! :S
Hälsa mig lycka till!

Att designa ett barn

Här kommer en liten artikel som jag skrev hör nån vecka sedan. Läs gärna och lämna en kommentar.

Vill du skaffa barn? Enkelt fixat! Lämna in listan på egenskaper du vill at barnet ska ha till kliniken tillsammans med ett antal kostgjorda befruktningar. Låt Genteknikerna klippa och klistra så att fostret får de nya DNA kombinationerna enligt beställningen. Sedan är det dags att plantera embryot i kvinnans livmoder. Lätt, säkert och billigt. Så ser morgondagens fosterdiagnostik ut.

I Sverige är förbjudet att föra in embryon i mammans livmoder som har gått igenom gen modifiering eller som har blivit utvalda. Däremot får man göra det i USA, men det är en procedur som sker endast om man vill att det nya barnet ska kunna donera ett organ eller benmärg till ett tidigare syskon (kallas även Reservdelssyskon). Det finns inga lagar som säger att Svenskor inte får åka utomlands för att gå igenom sådana processer. Den intressanta frågan som följer är om vi kommer att behålla dessa lagar eller ska man ändra på dem så att de passar överens med resten av världens etik?

Gårdagens teknologi var inte lika avancerad som den är i dag. Förr måste föräldrarna bara acceptera att riskerna för att ens barn skulle bli sjuka var stora. Speciellt om kvinnan fick barnet vid en sen ålder var det större risk för att barnet skulle få Downs syndrom och att det fanns ingenting att göra åt saken.

I dag behöver man inte oroa sig lika mycket för riskerna. Nu för tiden kan kvinnan göra fosterdiagnostik, vilket innebär att man tar ut celler från moderkakan och kan därmed analysera cellerna och gå igenom gentester under mikroskop. På detta vis kan man upptäcka tusentals olika ärftliga sjukdomar och andra kromosomrubbningar. Det enda problemet med de här testen, är att kvinnan kan göra dem fortfarande under den tid som hon har rätt till att göra abort. Vilket kallas Selektiv abort, med andra ord, kvinnor beslutar sig för att göra abort efter att de har fått veta vilka egenskaper fostret bär på.

Vill man där emot undvika abort, så kan man gå igenom embryodiagnos. Det betyder att man försöker befrukta äggen i provrör och låter de dela sig i provrören. När man kommit till åtta- cellstadiet kan man analysera embryonas arvsmassa. Sannolikheten att man hittar ett embryon som ger friska barn är väldigt liten. Däremot om man gör samma process fler än 10 gånger så är det en större chans att man hittar ett friskt embryo. Självklart så blir det mer att kost då.
Den stora frågan är, vad ska man få bestämma? För tillfället i Sverige får föräldrar endast veta om barnet kommer att få sjukdomar som är obotliga eller dödshotande. Vilket leder till att många föräldrar gör abort för att de inte vill att deras barn ska lida. Men hur lång tid tar det innan den här lagen ändras?

Problemet är att det inte finns någon direkt skala som kan avgöra skillnaden mellan svåra sjukdomar och vanliga egenskaper eller små defekter. Det är en sak att förändra arvsmassan i en gen så att en sjukdom botas och kan därmed inte gå i arv (zygotisk genterapi) och en annan att ändra gener som ökar allergier. Men är det här säkert? Svaret är kort, nej, inte för tillfället! Sanningen är att vi inte vet var arvsanlagen hamnar i arvsmassan exakt eller hur det kommer att förändra kroppen. Dessutom så är det inte bara en gen som skiljer mellan en bra skribent och en nobelpristagare, men det skulle kunna vara det. Det är helt enkelt för farligt att använda denna teknik än eftersom att vad som helst skulle kunna gå fel. Kanske om ett par årtionden så kommer denna teknik vara säker att använda dagligen och om vi kommer till den punkten så är det inte ens säkert att vi kommer att använda den.

Så var tar det stopp? Man skulle kunna tycka att det skulle vara bra att utrota alla dödliga sjukdomar med hjälp av zygotisk genterapi, men då skulle man kunna ändra alla gener som ökar risken för dyslexi eller allergier på samma gång. Och är det nödvändigt att lägga till nya gener som skulle ge ”bättre DNA kombinationer” som föräldrarna inte kunde ge? Föräldrar brukar väll vilja att barnen likar dem?

Enligt min egen åsikt så tycker jag att man inte ska använda några av dessa tekniker för att förutse hur barnet kommer att bli eller för att designa sitt foster. Jag tycker att det förstör spänningen med att få barn. Är det inte konstigt hur föräldrar alltid tror att barnet kommer att vara friskt även om man vet om riskerna? Det är först efter fosterdiagnostiken som man inser att något kunde eller har gått fel. Med andra ord, det är slumpen med att få barn som har förstörts. Man får inte barn längre, utan man skaffar och designar sina barn. Det är som att leka Gud.

Jag lever!

Ja hej igen! Jag har märkt att jag inte har skrivit nu på typ en vecka... eller lite mer... I alla fall, här är vad som har hänt sedan sist:

Dagen efter min födelsedag fixade mina kompisar en liten fest som blev till ett pyjamas party/ film kväll. Vi såg på Ocean's Eleven, Kong Fu Panda, Bruce Almighty och en till som inte var så där jätte bra... Munnarna gick i ett hela tiden. Antingen pratade vi, skrattade eller så åt vi (nattens mat bestod av kakor, pizza och gröna pannkakor). 

Med andra ord så hade vi det jätte roligt!

Efter de hände det inte nått speciellt... Var i skolan och gjorde läxor. Ja just de! Jag gjorde läxor och pluggade till prov! 

Följande fredag var det Karneval i skolan. Jag klädde ut mig till en kvinna från 1800- talet, eller kanske lite tidigare än de. Jag fick låna en korsett av en kompis... och så blev det som det blev. Ni får avgöra själv om jag blev lyckad eller inte. J kunde varken sluta dregla eller glo på korsetten...  (Btw. M som står bredvid mig på bilden lånade korsetten till mig. Hon var ut klädd till en fe). 

På kvällen åkte jag och J på en liten "roadtrip" i stan efter YG vilket ledde till att jag kom hem typ klo. 3 på morgonen! (Hade förstås inte ut klädnaden på mig även om han högst antagligen skulle ha velat de... eller iaf korsetten :p). Vilket kanske inte var så smart med tanke på att Brorsan kom dagen efter... (eller samma dag... hur man nu vi se på saken...) för att jag försov mig så jag hann inte med pappa för att hämta honom från flygfältet... Men jag fick iaf sova lite längre! :D  

Måndag var jag hemma och lata mig... eller är fortfarande... jag har ju sport lov.  I går där emot så bakade jag fastlagsbullar (eller fettis bullar som vissa kallar de). De blev ganska lyckade tyckte jag! Smakade riktigt gott!

Efter de åkte jag och brorsan till J, hängde där ett tag och sen åkte vi för att åka Go Carts! Jag var ganska nervös Det var första gången som jag körde go carts. Och situationen hjälpte inte heller när de andra har gjort de typ miljon tals gånger. För att göra en lång historia kort, jag krashade i en kurva och skadade vänstra armen ordentligt! I kraschen tappade jag taget om ratten, vilket ledde till att min arm slogs i ratten och mitt huvud (med en hård hjälm på) slogs i armen. 

Slutsats: min arm är svullen och är full av blåmärken och blodsår. Dessutom tar det ont i armen och i nacken! Alltså, jag kunde inte vara med på TKD lektionen. Vilket var extremt irriterande för att en hel del förändringar har blivit gjorda och jag måste lärar mig det inom några få veckor. Men jag lever!    

Tårta på tårta, på tårta, på tårta!

I torsdags fyllde jag år. Vilket brukar betyda i vanliga fall att man äter en hel del tårtor. Eller åtminstone en del bakelser. Men så var det inte för mig. Det blev mer än "en hel del tårtor"!!!

Dagen började med en tårta som jag hade fått av min kompis L. Det var en tysk choklad tårta med gelé nallar på. Den var jätte god och bauta stor! Den var så stor att det blev hälften över fast jag hade delat med mig under alla rasterna till mina kompisar som tog mer än en bit. 

En stund senare får jag en liten låda med kokosbollar av A. De var jätte goda också (jag åt upp nästan allihop)! 

Vid det här laget var jag extremt mätt och ville inte egentligen äta mer på flera dagar, men svagheten bedrog visheten och jag åkte upp till de sjunde himlarna!  Vi hade nämligen "cake day" på geografin och finnarna hade tagit med sig pannkakor med hemlagad hallonsylt! 

Med andra ord: när jag kom hem ville jag inte ens se en tårta eller någonting sött! Men vad jag inte visste av, var att TKD gruppen hade fixat en överrasknings fest åt mig. Och kan ni tänka er vad jag fick då? Svar: tårta, munkar och små bakelser. 

Jag var nära på att spy när jag kom hem igen!

På jakt efter klänning!

I går gick jag på lunch rasten till det närmaste shopping centret för att prova en klänning som jag hade sett någon gång i förra veckan

Det var den perfekta klänningen enligt mig... Eller nästan. Den var gul och inte röd som jag skulle vilja att den skulle vara. Men den var jätte fin. Såg ungefär som den på bilden.

Orsaken till varför den inte var perfekt, var att den var:

a). Gul. Jag tycker inte speciellt mycket om gult.

b) För lång! Måste nästan ha 5 högklackade skor på mig för att den skulle vara lagom lång.

c) Butiken hade bara XS och M. Jag provade XS och den gick på mig men jag hade lite svårt att andas.

Det ända bra med klänningen var att min kompis som var med mig tappade hakan till marken när han såg mig i den och kunde dessutom inte säga ett ord på ca 5 minuter!

Håller jag på att utveckla anorexi?

Det här sista dagarna så har jag känt mig väldigt nere. I går måste jag snacka med syrran så hon kunde pigga upp mig igen. Tycker synd om henner, hon måde inte heller så specielt bra.
Men jag har inte bara känt mig mentalt nere, utan fysiskt också. Jag har varit EXTREMT trött på senaste tiden. Jag har försökt skylla på examens perioden, men jag har en känsla av att det är något mer. Även om jag fick bara 5 timmars sömn några nätter på grund av fjärillarna i magen som inte ville hållas still. Desutom har jag gått ner i vikt. Något mellan 2-5 kilo på några veckor bara och fortsätter att gå ner i vikt. Jag vet, det låter inte mycket. Men för mig är det. Förr Måste jag nästan gå på strikt diet och träna massor för att gå ner så "mycket".
Är det här något som jag borde vara orolig över? Eller är det här något som händer? Jag kommer ihåg när syrran hade järn brist. Då var hon jätte trött hela tiden, men jag kommer inte ihåg om hon gick ner i vikt... Eller håller jag på att utveckla en sorts anorexi? Vet inte så noga. Får hålla ett öga på mig själv.

Varför behöver jag 2 mobil telefoner?

Den här frågan har jag ställt mig flera gånger de här senaste dagarna.
I vanliga fall så skulle det vara för att den ena har gått sönder, men i mitt fall så är de inte så. Jag har två mobil telefoner i bruk. Och i så fall så har jag 3 mobiler.
Eller så har man en hemlig identitet och därmed behöver man 2 mobiler. Inte heller min orak till varför jag har 2 mobiler, men de börjar närma sig... så där halvt.
Eller har man en hemlig älskare eller älskarinna som man vill hålla borta från gumman/gubben. Det passar inte riktigt in de heller på mig... men de börjar brännas.
Nej, orsaken till varför jag har 2 mobil telefoner i bruk är för att min kompis J gav sin gamla till mig (eller den är till låns egentligen) för att han ringer ganska mycket till mig. Och till slut så blev det ganska dyrt för honom för att vi hade olika mobil leverantörer (heter det så?). Men nu har vi samma och han kan ringa mig 2 timmar per dag utan att det kostar honom någonting.
Men är de inte lite onödigt ändå funderar jag?

Blogging i Burma

För två dagar sedan hade jag en Engelska Examen och läsförståelse texten handlade om människor som bor i länder där staten håller ett järn grepp på vad folket skriver om på nätet. Exemplet i texten var Burma... och så sa den något om Kina också.
Det ironiska med den här texten var att jag läste den dagen efter att jag började skriva blog

I alla tider så har Burmas regering velat hålla ordning och reda i landet (vilket man förstår), men det var först efter Burmas senaste revolution som staten började se vad folk skriver på sina blogar. Orsaken till detta är att människorna i Burma lägger upp bilder och skriver om vad som egentligen händer där. Och det här är förstås något som regeringen inte kan acceptera.
För att minska antalet människor som lägger upp viktig information och sanna historier på nätet för hela världen att se, så har staten köpt de 2 största leverantörerna av Internet tjänster i Burma. Vilket betyder att staten kan läsa i princip allt som blir upplagt på nätet inom Burma och kan göra vad de vill till sidor med den "förbjuden informationen" . Enligt författaren till texten så kan staten säga att någons blog med "förbjuden information" på har pornografi på sig och kan därmed stänga av den. I Kina kan man dessutom bli lagd i fängelse för en att lägga ut "förbjuden information" på nätet. Och enligt Human Rights så blir en del av dessa människor torterade och våldtagna i fängelset.

Men varför? Orsak: Staten är rädd för att folket ska bilda en grupp som kommer att göra motstånd mot regeringen och börja en ny revolution.

Min slutsatts är: Tack Gode Gud För Att Jag Bor I Europa!

Why are we looking at her boobs?

Nästan varje dag är det åtminstone en av mina kompisar som säger något som är bara för roligt eller extremt fjolligt. Idag var en sådan dag.

Innan jag börjar förklara vad som hände så måste jag berätta vad som hände idag, så måste jag snabbt förklara att det bar väldigt kalt idag(för att vara Bryssels) och det började snöa lite gran, fast de va typ ingenting. Men det snöade i alla fall.

Nå, idag så gick jag en snabb sväng på skolgården Jag hade ingen jacka på mig, jag hade bara en svart huddy på överkroppen. På vägen in träffade jag mina kompisar som var på väg hem. (De hade grälat om de snöar eller inte). Så fort jag kom nära dem utbrast Carlo: "Look! I told you it's snowing!" och pekar på min tröja (vilket kunde bli lite misstolkat). Simon lutar sig framåt lite grann så att han ska se bättre, och frågade sen efter en stund: "Tell me again, why are we looking at her boobs?"

Inledning till mitt liv

Jag tänkte att det kanske skulle vara smartast att börja från början.

Jag föddes i staden N i Finland i en familj på 4 personer (jag blev den femte medlemmen i min familj) som består av mamma, pappa, stora systern T och store bror J. Jag kommer inte ihåg någonting från den här tiden, "jag var ju för liten för att komma ihåg" som pappa brukar säga när ämnet N poppar upp i en konversation.

När jag var ett halvt år gammal flyttade vi till staden K. Jag passade inte riktigt in där. Jag lekte mest med mina syskon och så hade jag bara en vän. Men vad jag har förstått så passade jag bättre in än vad mina syskon gjorde. Kanske jag accepterade min miljö bättre än dem med tanke på att jag inte hade vetat om något annat?

Åtta år senare flyttade vi utomlands till storstaden B, där jag fortfanade bor. Jag hade det väldigt svår i början med att bygga nya relationer med nya människor. De pratade inte bara fel språk, men det var också som om mina klass kamrater hade vuxit mer än jag, även om jag var ett år äldre än de mesta av dem. Vad jag inte visste av då var att det skulle ta 3 år innan jag fick några riktiga vänner och det var då som mitt liv på riktigt började!