Jag ska bli moster!

Detta är alltså ett faktum som jag har vetat i flera månader nu, men inte riktigt förstått! Eftersom att jag inte har gått igenom hela syrrans process eller fått vara med om hennes "mood swings" så känns det väldigt oreallistigt för mig att jag ska bli moster. Hur jag än försöker så kan jag inte fatta det. Här om dagen sa Juraj att det är helt underbart att jag ska bli moster! Och så började han prata en massa baby-snack. Liksom, "HALLÅ!" ropar jag till mig själv. "Min pojkvän har fattat att jag ska bli moster bättre än vad jag har!" Jag måst påminna mig själv hela tiden att det kommer att finnas en liten baby i familjen inom ett ett par dagar och att nästa gång jag ser min syster så kommer hon att hålla en liten människa i famnen.
Det är helt obegripligt för tillfället, men jag har en känsla av att när jag och Juraj kommer bo hos syrrans i mer än en vecka så kommer jag att fatta att det finns en liten skrikande unge i huset!