Att designa ett barn

Här kommer en liten artikel som jag skrev hör nån vecka sedan. Läs gärna och lämna en kommentar.

Vill du skaffa barn? Enkelt fixat! Lämna in listan på egenskaper du vill at barnet ska ha till kliniken tillsammans med ett antal kostgjorda befruktningar. Låt Genteknikerna klippa och klistra så att fostret får de nya DNA kombinationerna enligt beställningen. Sedan är det dags att plantera embryot i kvinnans livmoder. Lätt, säkert och billigt. Så ser morgondagens fosterdiagnostik ut.

I Sverige är förbjudet att föra in embryon i mammans livmoder som har gått igenom gen modifiering eller som har blivit utvalda. Däremot får man göra det i USA, men det är en procedur som sker endast om man vill att det nya barnet ska kunna donera ett organ eller benmärg till ett tidigare syskon (kallas även Reservdelssyskon). Det finns inga lagar som säger att Svenskor inte får åka utomlands för att gå igenom sådana processer. Den intressanta frågan som följer är om vi kommer att behålla dessa lagar eller ska man ändra på dem så att de passar överens med resten av världens etik?

Gårdagens teknologi var inte lika avancerad som den är i dag. Förr måste föräldrarna bara acceptera att riskerna för att ens barn skulle bli sjuka var stora. Speciellt om kvinnan fick barnet vid en sen ålder var det större risk för att barnet skulle få Downs syndrom och att det fanns ingenting att göra åt saken.

I dag behöver man inte oroa sig lika mycket för riskerna. Nu för tiden kan kvinnan göra fosterdiagnostik, vilket innebär att man tar ut celler från moderkakan och kan därmed analysera cellerna och gå igenom gentester under mikroskop. På detta vis kan man upptäcka tusentals olika ärftliga sjukdomar och andra kromosomrubbningar. Det enda problemet med de här testen, är att kvinnan kan göra dem fortfarande under den tid som hon har rätt till att göra abort. Vilket kallas Selektiv abort, med andra ord, kvinnor beslutar sig för att göra abort efter att de har fått veta vilka egenskaper fostret bär på.

Vill man där emot undvika abort, så kan man gå igenom embryodiagnos. Det betyder att man försöker befrukta äggen i provrör och låter de dela sig i provrören. När man kommit till åtta- cellstadiet kan man analysera embryonas arvsmassa. Sannolikheten att man hittar ett embryon som ger friska barn är väldigt liten. Däremot om man gör samma process fler än 10 gånger så är det en större chans att man hittar ett friskt embryo. Självklart så blir det mer att kost då.
Den stora frågan är, vad ska man få bestämma? För tillfället i Sverige får föräldrar endast veta om barnet kommer att få sjukdomar som är obotliga eller dödshotande. Vilket leder till att många föräldrar gör abort för att de inte vill att deras barn ska lida. Men hur lång tid tar det innan den här lagen ändras?

Problemet är att det inte finns någon direkt skala som kan avgöra skillnaden mellan svåra sjukdomar och vanliga egenskaper eller små defekter. Det är en sak att förändra arvsmassan i en gen så att en sjukdom botas och kan därmed inte gå i arv (zygotisk genterapi) och en annan att ändra gener som ökar allergier. Men är det här säkert? Svaret är kort, nej, inte för tillfället! Sanningen är att vi inte vet var arvsanlagen hamnar i arvsmassan exakt eller hur det kommer att förändra kroppen. Dessutom så är det inte bara en gen som skiljer mellan en bra skribent och en nobelpristagare, men det skulle kunna vara det. Det är helt enkelt för farligt att använda denna teknik än eftersom att vad som helst skulle kunna gå fel. Kanske om ett par årtionden så kommer denna teknik vara säker att använda dagligen och om vi kommer till den punkten så är det inte ens säkert att vi kommer att använda den.

Så var tar det stopp? Man skulle kunna tycka att det skulle vara bra att utrota alla dödliga sjukdomar med hjälp av zygotisk genterapi, men då skulle man kunna ändra alla gener som ökar risken för dyslexi eller allergier på samma gång. Och är det nödvändigt att lägga till nya gener som skulle ge ”bättre DNA kombinationer” som föräldrarna inte kunde ge? Föräldrar brukar väll vilja att barnen likar dem?

Enligt min egen åsikt så tycker jag att man inte ska använda några av dessa tekniker för att förutse hur barnet kommer att bli eller för att designa sitt foster. Jag tycker att det förstör spänningen med att få barn. Är det inte konstigt hur föräldrar alltid tror att barnet kommer att vara friskt även om man vet om riskerna? Det är först efter fosterdiagnostiken som man inser att något kunde eller har gått fel. Med andra ord, det är slumpen med att få barn som har förstörts. Man får inte barn längre, utan man skaffar och designar sina barn. Det är som att leka Gud.